Med trätåget in i framtiden

Brios leksakståg är en klassiker som generationer av barn lekt med. Varumärket signalerar både kvalitet och ett stort mått av nostalgi. Så hur tar man en träbana in i den digitala tidsåldern utan att ge avkall på företagets grundvärden? Det vet designchef Erik Söderlind.

Brio-erik-16-9.jpg

För leksaksföretaget Brio är den fysiska leken viktigast. Barnen ska kunna känna leksakerna, gå omkring med dem, till och med smaka på dem. Den klassiska tågbanan utvecklades för omkring sjuttio år sedan och är företagets hjärta.

Men hur intressant är en tågbana med magnetiska lok och vagnar egentligen för dagens barn, så kallade digital natives, som vuxit upp med datorer och internet? Som från tidig ålder har vant sig vid surfplattornas utbud. Kan den verkligen konkurrera med Netflix och Youtube? 

Digitaliseringen påverkar alla företag, men för Brio är det extra tydligt. Deras målgrupp är synnerligen kräsen och krävande och ligger hela tiden i framkant för ny teknik. Som designchef Erik Söderlind säger: För barn är ingenting magiskt. Samtidigt är allt magiskt. Allt kan hända – och de förväntar sig det.

Ut ur apparnas värld

Det är Erik Söderlind och hans utvecklingsteam som tog sig an uppgiften att ta Brios tågbana in i framtiden. Eller följa med sin samtid, om man så vill. 

– Vi vet att barn mer och mer går in i apparnas värld. Vi ville göra något som drar ut dem igen, säger han.

Resultatet blev Brio Smart Tech, som lanserades för snart två år sedan. Den traditionella tågbanan har kompletterats med små tunnlar som barnet placerar över rälsen. Digitala chip i loken kommunicerar med chip i tunnlarna och får loket att bete sig på olika sätt. Byta riktning exempelvis. Eller stanna vid en station. Åka in på reparation eller tvätt.

Barnen lär sig intuitivt hur tunnlarna fungerar och snart kan treåringen själv programmera hur tågen ska köra. Och detta utan att använda en smart telefon eller surfplatta. Digital output utan digital input.

Brios målgrupp, barnen, hör till de mest kräsna och krävande. Det ställer hårda krav på leksaksutvecklarna. Foto: Johan Bävman.

Nya krav på leken

Lek har alltid varit ett sätt att lära sig hantera världen runtomkring. Förr var världen uteslutande fysisk – och då var leken det också. Men i takt med att världen ändras förändras också leken. Idag finns det digitala runt omkring oss som en naturlig del och då måste också leksaker förhålla sig till smart teknik, artificiell intelligens och virtuella världar.

Leken förbereder barnet för framtiden och då är det viktigt att vi hänger med i utvecklingen. 

– Vi vet att den fysiska leken i sig är intressant. Genom lek lär sig barn sociala relationer och rollspel, de får en bättre förståelse för omgivningen. Leken förbereder barnet för framtiden och då är det viktigt att vi hänger med i utvecklingen. Vi ville erbjuda en ny nivå av lekande utan att behöva ta vägen genom en platta, säger Erik Söderlind.

Nostalgisk balansgång

Dagens barn gör inte skillnad på virtuella vänner och kompisar i vad vi vuxna kallar den verkliga världen. För ett litet barn är det som finns på skärmar lika verkligt som det man kan röra vid. 

– Och en så enkel sak som ett lok som tvättar och skrubbar sig på ryggen kan ju kännas som en riktig kompis, säger Erik Söderlind.

För Brioutvecklarna handlar det dock om att gå balansgång mellan de digitala möjligheterna och föräldrarnas nostalgiskimrande bild av företaget. Mycket av Brios varumärke ligger i just detta, att produkterna ska kännas och se likadana ut som de alltid har gjort. Fast det gör de inte, avslöjar Erik Söderlind. Man bara tror det. Han tar Myran som ett exempel, en dra-efter-sig-leksak som började tillverkas för tio år sedan, men som många vuxna tror att de hade som barn, bara för att den ser sådan ut.

– Ibland känns det som att barnen är den lätta utmaningen, säger Erik Söderlind med ett leende. 

Tågen är inte heller riktigt likadana som förr. De skiljer sig åt i form och färg och till viss del material. De har utvecklats under årens lopp för att ge nya lekmöjligheter. Och det är så Brios designchef ser på ny teknik. Elektrifiering och digitalisering har inget egenvärde, utan innebär bara möjligheter att förhöja lekvärdet och ge barnet fler och häftigare upplevelser. Den fysiska leken är fortfarande densamma, fast med ytterligare lager.   

Tekniken med RFID-chip är relativt enkel och används idag bland annat i digitala nycklar. Det får inte vara för komplicerat, berättar Erik Söderlind. För även om det inte är barnen själva som sköter tekniken måste leksakerna hålla för påfrestningar och klara en treårings motorik. 

Och några utstickande antenner eller annat som tar för mycket plats funkar inte heller. Alla nya Briodelar måste funka med de gamla, Brio sätter stort värde på att deras leksaker ska kunna ärvas i generation efter generation. Därför måste även nya tåg kunna passera under viadukten som ritades för mer än sextio år sedan och som fortfarande finns i många hem. Även om det ställer till en del huvudbry för leksaksutvecklarna.

– Om den bara hade varit fem millimeter högre och fem millimeter bredare hade vi haft helt andra tekniska möjligheter, suckar Erik Söderlind.

Vi försöker istället leta efter det som från början känts fel och testa det. Det ska finnas en frihet i att kunna komma med dumma idéer.

Trångt men effektivt

Brio har lämnat den lilla orten Osby i norra Skåne och håller numera till på Malmö C – väldigt passande för ett företag vars existens utgår från tåg. På vindsvåningen i Malmös stationsbyggnad sitter femtio anställda. Hela företaget är i princip samlat här, från utveckling till logistik och marknad. Själva tillverkningen sker utomlands. 

Överallt är det leksaker. På hyllor, i lådor, på skrivborden. Allra mest i utvecklarnas rum. Det är noga att vi inte får med några prototyper på bild. Konkurrensen är stenhård och Brio märker att de har ögonen på sig, att deras innovationer väcker intresse runt om i världen.

Vi sitter lite trångt, säger Erik Söderlind, men berättar också om fördelarna med att alla sitter tillsammans. Framför allt att utvecklingsavdelningen finns inhouse och kan jobba tätt ihop med formgivare och marknadsavdelning.

– Det skapar en förståelse för varandra. Vi vet vad som fungerar eller inte i alla led, det gör utvecklandet av nya produkter effektivt. När jag jobbade som konsult kunde jag ha hundra idéer, men bara tre blev av – och jag fick aldrig veta hur det kom sig att de övriga 97 ratades. Nu vet vi direkt varför och kan arbeta vidare utifrån det.

På Brio ratas inga idéer. Vi möter en av konstruktörerna i hissen, och Erik Söderlind berättar att han aldrig någonsin dömt ut en idé utan att ge den en chans först. Det är så man främjar kreativiteten på arbetsplatsen, tror designchefen. Den fysiska miljön spelar mindre roll än ett tillåtande samtalsklimat.

– Det är så lätt att fastna i gammalt tänk. Vi försöker istället leta efter det som från början känts fel och testa det. Det ska finnas en frihet i att kunna komma med dumma idéer.

Med Brio Smart Tech får tågen instruktioner när de passerar tunnlarna. Foto: Brio.

Röststyrning fascinerar

Själv sneglar han på Alexa, Amazons -digitala röststyrda assistent [se artikel om Lego här intill]. Liksom utvecklare på andra företag i helt andra branscher funderar han nu på hur Brio ska kunna dra nytta av den senaste tekniken med smarta högtalare. Han vill kunna skapa ännu fler lager av upplevelser inom ramen för de klassiska leksakerna.

Tekniken med röstigenkänning är i sin linda, men redan fascinerande. Erik Söderlind berättar om kompisens barn som kollar på tv om lemurer, sträcker sig efter smarttelefonen, trycker på en knapp och frågar: Vad är lemur? Och får svar direkt. Barnets föräldrar hade just vant sig vid att leta fram Google, skriva in ”lemur”, bläddra fram en länk, öppna den och läsa. 

För små barn är ingenting och allting magiskt. Erik Söderlind återkommer till det ofta. Det är också det som är speciellt med att utveckla nya produkter för barn, att hela tiden hitta det som överraskar. Det som gör att även barn i den digitala tidsåldern vill leka med en tågbana i trä.